Staffansvisan

Staffansvisan, Sankte Staffan eller Staffan var en stalledräng är en svensk luciasång, som oftast framförs av stjärngossarna i luciatåget. Nedan finnes tre vanliga versioner av sångtexten.

Textförfattare: Okänt

Version 1

1.
Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna,
han vattnar sin fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

2.
Hastigt lägges sadeln på,
vi tackom nu så gärna,
innan solen månd uppgå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

3.
Bästa fålen apelgrå,
vi tackom nu så gärna,
den rider Staffan själv uppå,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

4.
Innan någon vaknat har,
vi tackom nu så gärna,
framme han vid skogen var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

5.
I den fula ulvens spår,
vi tackom nu så gärna,
raskt och oförskräckt han går,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

6.
Gamle björnen i sitt bo,
vi tackom nu så gärna,
ej får vara uti ro,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

7.
Nu är eld uti var spis,
vi tackom nu så gärna,
julegröt och julegris,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

8.
Nu är fröjd uti vart hus,
vi tackom nu så gärna,
julegröt och juleljus,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

Version 2

Staffan var en stalledräng, stalledräng, stalledräng.
Han vattnade sina fålar fem, fålar fem, fålar fem.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar, låt oss lustiga vara!
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.

Femte fålen apelgrå, apelgrå, apelgrå,
den rider väl Staffan själv uppå, själv uppå, själv uppå.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar, låt oss lustiga vara!
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.

Nu är eld i varje spis, varje spis, varje spis,
med julegröt och julegris, julegris, julegris.
Stjärnorna de tindra så klara.
Gossar, låt oss lustiga vara!
En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få.

Version 3

Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna' sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro röda,
De tjänte väl sin föda.

Två de voro vita,
De va de andra lika.

Den femte han var apelgrå,
Den rider Staffan själv uppå.

Innan hanen galit har,
Staffan uti stallet var.

Innan solen månd' uppgå,
Betsel och gullsadel på.

Innan någon vaknat har,
framme han vid skogen var.

Han rider först till källan,
Han dricker djupt ur skällan.

I den fule ulvens spår,
så raskt och oförskräckt han går.

Staffan lade ulven ner,
nu finns inte vargen mer.

Gamle björnen i sitt bo,
nu till vintern får han ro.

Staffan red till källarknut,
där han var van få ölet ut.

Nu är eld i varje spis,
med julegröt och julegris

Nu är frid i varje hus,
med julegran och juleljus